Ni kan inte förstå känslan av att först köa i 9 timmar för att stå längst fram. Att bli hatade av alla som stod omkring en som man puttade lite extra på för att komma ända fram till stången för att känna känslan av att stå allra längst fram på ett fullsatt Stadion med 33 000 människor för att se Världens bästa COLDPLAY! Det var det sjukaste, det bästa, det känslosammaste, det finaste, det galnaste och det bästa jag gjort på väldigt väldigt länge. När coldplay kommer ut med stora stora tomtebloss och inleder med life in technicolor och hela publiken blir extas och skriker av full hals och man ryser från topp till tå. När Yellow spelas och det kommer stora gula ballonger fyllda med konfeti i, ut över hela stadion och tårarna bara sprutar. Mellan varje låt hör man publiken sjunga viva la vidas allsång. När Chris Martin sätter sig vid pinaot, går in i sig själv och spelar fix you, jag blir som en galen liten fjortis som knappt vet vart man ska ta vägen och tårarna rinner även ner på denna låt, så mycket känslor, så mycket minnen. Att bara tänka på artistens känsla av att se ett hav med människor på 33 000 kunna hela hans låt utantill. Att få lite smått panik av att man vet att de spelar sista låten och att det här är slutet på något helt underbart! DET ÄR KÄRLEK! Att jag nu har sett världens bästa band spela live och varit så nära dem är galet ofattbart.

Liten sumering av lördagskvällen! hehe, som sagt mycket känslor och lycka den kvällen.

Ni får ett nytt inlägg med oufits och lite andra bilder från resan :) PUSSS